♥

Jag vet när det är dags att sätta stopp men jag är helt oförmögen att göra det, jag vet att det bara kommer bli jobbigare ju längre det går. Kanske har jag fel och det är därför som jag kastar mig rätt in i det och bara låter det ske. Ödet kanske, ödet är ju inte alltid bra dock.

Efter att ha kört Paul idag yrade jag runt och hamnade lite fel, lyckades dock ta mig hem. Kastade i mig frukost innan jag och Julls med nästintill luftfritt hjul cyklade för att möta upp Emelie och hennes au pair kiddo. Vi åkte till en park nära deras hem där det även fanns en biologisk djurfarm, typ det spännande som hänt :) Eller ja en holländsk tant pratade med mig i fem minuter (holländska), hon trodde att jag var både Julies mamma och hólländare, försökte svara så gott jag kunde, det jag inte fattade skrattade jag bara åt i hop om att hon sa något kul!


Kram Sofie