♥

Kram Sofie

Hej!

Nu är det nedräkning för min Englandresa, på fredagkväll åker jag Beau och Roberta för att tillbringa fem dagar i England/London. Jag har längtat efter detta supermycket och äntligen så blir det av! Dagen efter att jag kommer hem ifrån England anländer min broder med flickvän hit över helgen för att hälsa på och se vad Eindhoven har att ge. Och veckan efter det åker jag på onsdagen faktiskt hem till Sverige för att gå på begraving så från den 2-6 befinner jag mig på hemmaplan. Så det blir fullspäckat med saker framöver, tiden lär gå fort! Håller nu bara tummarna för att allt blir precis så bra som det kan!

Kram Sofie

Igår fick jag ett mycket tråkigt sms, en i min släkt hade lämnat detta livet bakom sig.

Jag har inte riktigt insett det tills nu... Dom finns alltid där, dom tillhör vardagen. Av att inte vara med i vardagen, att bo i ett annat land såsom jag gör har dock gjort att jag ibland tänker på vad som skulle hända om jag förlorade någon i min familj när jag befann mig här. Tänk att gå miste om sista tiden med den människan eller att inte vara där när den hemska nyheten berättas.

Det är så mycket som händer på en och samma gång, hemresor som inte blir som man tänkt, olika åsikter beroende på olika kulturer och nationaliteter, ikväll blev allt detta bara för mycket och det brast. Jag hatar att ställa krav och "förstöra" planeringen, jag är så fruktansvärt feg om det inte gäller personer som jag verkligen känner. Men jag måste stå på mig för min egen skull för annars kommer denna känsla bara bli ännu värre.

Jag kan inte förstå hur det är att vara den som blir lämnad med en helt ny vardag, ett helt nytt liv men jag kan föreställa mig. Bara den tanken, tanken att jag någongång kommer mista någon av dom som jag byggt upp mitt liv med gör mig helt förtvivlad. Jag är inte direkt rädd för min död, jag är rädd för döden när den kommer att komma ikapp dom jag älskar. Läker tiden verkligen alla sår eller lär man sig att leva med dom? Ett liv utan er är inte tänkbart för mig. Låt oss bara stoppa tiden här och nu, låt mig få komma hem och sen vill jag att ni föralltid ska finnas där, där vid min sida.

Vila i frid Monika!

Kram Sofie

Tjolahopp!

Igår när jag kom hem ifrån Ems (var där och kollade fotboll igår) frågade värdpäronen om jag ville följa med dom till Antwerpen idag vilket jag självklart ville :D Så det är hur jag har tillbringat min söndag, vandrandes i Antwerpen. Och jaa precis som när jag besökte Bryssel med skolan så älskade jag även Antwerpen, om det är något land som är fint så är det Belgien. Iallafall all byggnader, katedraler och gator, riktigt mysigt.

Kom hem för ett litet tag sedan och har sedan dess hunnit betsämma hur jag kommer hem över jul/nyår. Fick ring Oma Patty som kan vara den mest underbara och ställer upp i vått och torrt, så nu sitter hon barnvakt så att jag kan åka hem tidigare än vad familjen ansåg var möjligt. All kärlek till Oma Patty! Så om biljetten bokas i tid (pappa kontakta mig på skype såfort du kan, I need some help) så kommer jag att vara hemma mellan den 21/12 till den 1/1, och det ska bli jättemysigt :)

Kram Sofie

Vaknar upp till en strålande höstdag och får skypa med bästa Amanda. Efter samtalet tänkte jag över hur himla lyckligt lottad jag är över att ha så himla fina vänner och familj!

Jag har vänner som dagligen visar att dom uppskattar och saknar en, det betyder mycket! Jag har varit iväg ett bra tag och trots detta så glöms man inte bort utan får fortfarande bekräftat att man är en del av det där hemma. Jag tror inte att ni anar hur rörd jag blir över detta! Trots att jag kanske inte är den bästa på att höra av mig och visa hur mycket ni betyder för mig så skall ni veta att varenda en utav er är speciell!! Och jag tror och hoppas att under min tid här när jag faktiskt har vuxit som människa har jag även blivit en bättre vän. Jag tar mer hänsyn till andra och är mer sansad (ni som känner mig vet vad jag menar med det).

Sen har vi min underbara familj, framförallt mamma och pappa! Jag är så himla glad att jag har er, stöttande, alla gånger ni lyssnat på mig, alla kloka råd. Utan er vet jag inte om jag ens befunnit mig i detta landet. Att veta att ni är stolta över mig och tror på mig värmer mitt hjärta. Men även syskon och släktingar. Att även ni vill ta del av min resa gör mig jätteglad!!

Ett stort tack till alla underbara människor som jag har i mitt liv, utan er inget jag!

http://www.youtube.com/watch?v=3Z5WpCvDHZk

Kram Sofie

Hej kära tjugotal läsare!

Idag har det varit strålande fint höstväder i Holland! Hämtade upp lilla skruttgrisen med cykeln vilket gjorde henne överlycklig!! Har även lyckats vandra med grisen nummer två på ett flertal prommenixar och på en av dom hände något sjukt!!

Jullsan tycker det är så himla kul att hålla Bailey så som den snälla tjej och snälla hund vi är så lät jag henne göra det. Jag gick cirka två meter framför tills jag hör J skrika Sofie, Sofie Bailey vägrar gå!! Kollar bakåt och ser att lilla Bailey sitter som en sten på marken. Bestämmer mig därav för att ta saken i egna händer och tar tag i kopplet och rycker till varav B bryter ut i ett mästerskall! Rycker lite till och får ett ännu värre... Betsämmer mig därför för att gå närmre och ser då att kopplet som är som en lina har fastnat under hans "svans" bulldogs har typ som en liten stump som går neråt. Försöker dra bort den men Bailey bara skriker mer och mer för varje gång.. När jag försöker lirka bort kopplet till inser jag att det har åkt upp en bit i hans rumphål!! Hur fan är detta möjligt!? Jag fick panik och visste inte vad jag skulle ta mig till då lilla stackarn led och endast kunde sitta där på vägen.. Jag fick ta mig till sans och genom att ta av kopplet från honom och lirka lite lossnade det tillslut (tack och lov!) Därefter bajsade han såklart, stackars stackars Bailey!! Men vad jag undrar är, vad tusans har hunden gjort!!!?? Jag vände mig liksom om i HÖGST en halv minut!!

Jaja, nu har jag iallafall hunnit duscha efter att jag kom hem ifrån Zumban, gillar verkligen zumban. Är lika stolt varje gång jag är färdig!

Kram Sofie

Matchen blev minsann en vinst!! Hej och hå vad mina värdisar var självsäkra och skulle håna stackars Au pair svensken (på ett roligt sätt). Det var allt ifrån att dansa i orange muddering till att skrika Holland, Holland, Holland!! Men ack så langar lilla Sverige en vinst, dock så var det inte världens mest spännande match anser jag. Även om jag har noll koll på fotboll och knappt har ägnat en tanke åt att kolla på en match i Sverige så kände jag mig igår väldigt patriotisk. Var mycket taggad undre matchen och mitt hjärta pumpade, kanske en kommande fotbollshulligan som bloggar, ingen som vet, ingen som vet....

Hursom, ledig onsdag idag. Den regningaste onsdagen någonsin.. Men i ärlighetens namn så gör det mig inte ett dugg, för här sitter jag med blött hår och myskläder, den enda gången jag lämnat huset var för en mycket kort vädring med Bailey. Oma och Robertas syster har varit på besök. Nu väntar lite bokläsning, hoppas även att få tummen ur och studera lite holländska och sköta om mina skor.

Kram Sofie

Efter en ganska stressfull morgon så fick jag något slags glädjeryck och förvandlades till en retsam Dennie Eskil (min pappa). Och till alla er som inte vet så är det sådär retsamt att man blir arg men samtidigt inte kan sluta skratta åt personen. Så jag torterade Julie med att kittla henne och kalla henne och allt annat för den delen för chicka vilket hon hatar (fråga mig inte vad jag ens fick chicka ifrån). Därefter började jag som en galen människa att bryta ut i skratt helt hysteriskt och oplanerat, börjar jag bli galen?

Jaja, iallafall holländskan idag var super! Jag gillar verkligen att läsa något. Gruppen börjar bli mer avslappnad och nu pratar vi både innan och efter lektionen, skall få valpbilder skickade till min mail av en engelsk kvinna. Fick även pratat med den andra au pairen idag, hon pratar enbart holländska och spanska. Jättetrevlig verkar hon vara även om kommunikationen blir lite svår :) Hursomhaver gav jag henne mitt nummer och facebook och sa att hon är mer än välkommen att följa med på äventyr!

Imorgon vankas Holland-Sverige på en bar med Carina, återkommer med en uppdatering om jag fortfarande lever och inte har blivit nerslagen av holländskahulliganer som inte tillåter en svensk jäntas hejjande..

Kram Sofie

Detta är inget deppinlägg eller liknande och jag lider inte eller mår dåligt så var lugna!

Jag känner att jag är väldigt färdig med både detta landet och jobbet och jag tycker att det ska bli skönt när jag är klar med detta och får ge mig ut på nästa äventyr. Jag vantrivs verkligen inte och jag menar inte att jag vill ge mig av redan nu. Jag känner bara att jag inte mår dåligt av att jag snart är färdig.. Visst det kommer bli jobbigt att lämna familjen, men vi har möjlighet att ses igen.

Jag har haft en fantastisk tid och lärt mig mycket om mig själv som människa och verkligen utvecklats! Meeeen, jag tror att jag har fått ut lite vad jag vill utav min tid i detta landet så det är inte med sorg som jag säger att det är lite mer än fyra månader kvar av min tid här utan med stolthet och förväntan. Nu har jag bara en kort tid kvar, en tid att uppleva lite tid inte bara i detta landet utan även andra länder! Och jag är fruktansvärt stolt över att jag faktiskt klarat mig hitills, denna tiden har inte alltid varit lätt och varje dag är det något som man kämpar med.

Jag saknar er alla där hemma väldigt mycket, jag saknar den "riktiga vardagen". Antagligen kommer allt detta var vad jag kommer vara supertrött på senare men just nu så vet jag att min hemkomst kommer ge mig ett lugn och ny energi för nya äventyr! Så var beredda för om allt går som planerat är jag hemma för iallafall några månader i februari månad!

Kram Sofie

I fredags var vi på Effteling, den stora nöjesparken här i Holland. Själva stället har ett sagotema över allt dom gör och har. I det stora hela var det extremt likt Liseberg, dock kör Liseberg mer på en massa roliga åkattraktioner medans Effteling kör på saker som passar familjer och somsagt har ett sagotema. Hursomhaver var det en mycket trevlig dag trots att det var riktigt höstväder med regn och rusk!

Hojsan!

Sista dagen med strålande sol här i la Hollanda, hur firar jag då detta..? Jo med att köra in i grinden så att sidospegel på bilen får flera sprickor i sig.... Jaaa det var ju inte superkul, framförallt inte att behöva ringa R och berätta vad som hade hänt. Dock hade hon överseende och blev inte alls arg, det kan hända alla och bilen är försäkrad, jag är så lättad att hon reagerade som hon gjorde.

Jaaa, det var det mest "spännande" idag, eller joo holländskan gick bra och min fröken hade med sig stroopwaffels till klassen med, som sann holländare hade jag dock redan smakat dessa söta saker, ingen big deal för mig vill säga.. Och Muttan, rinner det lite ur mungiporna nu när du hör om Stroopwaffels??

Kram Sofie

Kram Sofie

Kram Sofie