♥

En bekants flickvän gick denna veckan bort i en bilolycka, 24 timmar innan hade dom sovit i samma säng, därefter borta ur hans liv bara sådär. Jag hade aldrig sett denna tjej men ändå berörde det mig så fruktansvärt mycket. Kanske för att hon var i samma ålder som mig, kanske för att min mamma har varit med i en bilolycka, kanske för att jag är livrädd för att förlora någon medans jag befinner mig här.

Kanske för att jag inte för så längesedan var på avskedet av min farbrors fru, det finaste och mest gripande avsked jag någonsin skådat. När den man har planer att dela sitt liv med eller har delat sitt liv med går bort måste det kännas som att en del av en själv försvinner. Jag har inte funnit kärleken i mitt liv, men jag hoppas att jag någongång kommer att göra det..

Efter begravningen jag var på fick jag en skymt av vad äkta kärlek kan vara. Och om det är någonting jag någongång vill uppleva så är det det. Det är inte solsken och gröna ängar, det finns stunder av regn och djupa dalar, men man står ut tillsammans. Man älskar varandra trots fel och brister, och för att klara det, ja då måste man verkligen älska någon! Jag tvekar inte en sekund på att dom inte älskade varandra och begravningen var ett perfekt exempel. Den var så exakt vad jag kan tänka mig att hon hade önskat och man kunde känna det i luften, man kunde känna närvaron..

Jag tror inte att det bara finns en utan kanske flera människor som kan vara ens äkta kärlek, men en sak är jag säker på. Det är ytterst få som får uppleva den! Hur ung eller gammal du än är så tror jag alltid att möjligheten finns att finna den som du vill dela ditt liv med, om så för några månader eller år. Nöj dig aldrig med mer än vad du är värd!

Kram Sofie